Mötesplats Svenskt VägCentrum

Asfalt har använts problemfritt på våra vägar i mer än 100 år. Enda gången en relevant diskussion kan uppstå kring hälsa och miljö är när gamla beläggningar med stenkolstjära bryts upp. Den användes under några decennier i tankbeläggningar och som vidhäftningsmedel fram till början av 1970-talet, då denna biprodukt från tillverkningen av koks och stadsgas slutade produceras i Sverige. Stenkolstjära innehåller ämnesgrupper som klassificeras som cancerframkallande men det handlar om kliniskt påvisade risker, inte baserat på hälsostudier. Inga hälsovådliga effekter har kunnat påvisas i fullskaliga undersökningar. En lång rad utredningar med provtagningar på vatten och intilliggande jordar uppvisar inga utlakade ämnen. Den definierade ämnesgruppen 16 PAH, som delvis består av cancerklassificerade ämnen, utgör 30 % och sitter helt fast i stenkolstjäran och kan inte transporteras vidare, eftersom ämnet är olösligt i vatten. Enda möjligheten till migrering är i form av materialpartiklar. I den formen kan de upptäckas i spektroskopiska materialanalyser. En förekomst av 300 ppm 16 PAH svarar till 1/1000-del stenkolstjära i rent stenmaterial. Oavsett noterad mängd stenkolstjära lakas inga ämnen ut och utgör inget hot mot hälsa eller miljö. 1000 gånger 0 är fortfarande 0. En omfattande hälsostudie vid Umeå universitet av asfaltarbetare från tiden då stenkolstjära användes (Järvholm, B., Bergdahl, I. (1999). Undersökning av förekomst av cancer bland svenska asfaltarbetare) uppvisar ingen överfrekvens av relevanta cancerformer. Gruppen var tvärtom friskare än andra byggnadsarbetare och framförallt den genomsnittliga befolkningen. Trots detta bedöms stenkolstjära i ytterst små mängder i partikelform vara skäl nog för deponering och till och med för destruktion. Det orsakar helt onödiga kostnader och medför kapitalförstöring istället för återvinning av prima stenmaterial, som skulle bespara uttag av motsvarande mängd nytt berg. Varför envisas myndigheter och miljöhandläggare med att framhålla risker som inte finns? Det är ett slöseri med skattemedel och förhindrar ett angeläget cirkulärt miljöarbete.

Kruxet i all återvinning är att restprodukter uppstår i tid och rum utan koppling till möjlig avsättning. Ofta är processerna i otakt. Det behöver åtgärdas på något sätt och den som gör det måste få betalt för arbetet. Ett fungerande kretslopp bygger därför på att alla berörda parter accepterar detta och verkar för att kedjan håller från första till sista länk. En enda svag länk drabbar alla.

Sverige har duktiga handläggargäng som gör utmärkta arbetsinsatser. Dåliga handläggningsmassor är inte rätt mot dem som yrkesmän och mot kunder som inte vet någonting om asfalt. De förtjänar det bästa men det är inte alltid så – ganska sällan, faktiskt. Var brukar det gå fel? Hur kan de göras bättre?

Sänd en hälsning med hemsidans kontaktuppgifter, avvakta inbjudan, logga in och läs mer.

Inte bara bituminets egenskaper ger asfalten dess karaktär utan än mer egenskaperna hos asfaltbruket. Det påverkas till största delen av bitumenet men också av fillrets mängd och sammansättning. Bruket kan ha volymandelarna 60/40 av bitumen och filler och tillsammans utgöra 15-25 volymprocent av asfalten.

Sänd en hälsning med hemsidans kontaktuppgifter, avvakta inbjudan, logga in och läs mer.

Tänk om det fanns en ytbehandlingsteknik som inte dammade, inga stenskott, inga stensläpp, minimerad åtgång av stenmaterial, ingen sopning efteråt. Tänk att kunna lägga i tätorter och genom bostadsområden – och till samma kostnad som en vanlig enkel ytbehandling. Vilket lyft det skulle vara för en annars utmärkt vägbeläggning när den väl är på plats!

Sänd en hälsning med hemsidans kontaktuppgifter, avvakta inbjudan, logga in och läs mer.

De flesta möten berikar tillvaron men ett är oönskat och bara störande, det mellan trafikanter och vägarbetare. En av parterna är väl förtrogen med situationen och vill vara ifred, den andre hade ingen aning om mötet en halv minut tidigare och vill bara komma vidare. Det säger sig självt att mötet måste organiseras på något sätt och det sker med olika arrangemang från arbetsplatsens sida. Allt förutsätter att fordonsföraren snabbt uppfattar situationen. Man kan inte vara tydlig nog. En viktig detalj är vägarbetarnas utstyrsel och färgsättning.

Långt tillbaka i människans evolution skapades en särskild känslighet för den röda färgen. Den betyder: Se upp! Bedöm situationen! Reaktionen är omedelbar och aktiverar amygdala. Varför alla vägarbetare, särskilt asfaltarbetare, idag inte bär heltäckande färger från den röda färgskalan är obegripligt. Så var det fram till för tiotalet år sedan när något hände.

Idag är modefärgen för de som vill synas i olika sammanhang limegrönt. Färgen dök upp i samband med provning av fluorescerande tyger, som omvandlar solljusets osynliga ultravioletta strålning till synligt ljus. Det ger ytan en särskild lyster. SP i Borås konstaterade att limegrönt på sådana tyger hade högst luminansvärde, dvs lyste mest under solljus. Men ungefär samma luminansvärde hade orange färg, som tillhör den röda färgskalan. Varför fick då den limegröna kulören sådant genomslag? Jo, enligt en del utredare ser färgblinda båda kulörerna i grått men den limegröna i något ljusare nyans. Dessutom kontrasterar den limegröna färgen bjärt mot murriga bakgrunder i tätorter. Londons Bobbies var först med att använda västar i den här kulören. Däremot kontrasterar limegrönt betydligt sämre mot den gröna naturen och mot snö. En tung invändning mot limegrönt som varselfärg är att kulören saknar budskap. Vår reptilhjärna ser ingen anledning att reagera på den. Den aspekten är viktigare än någonsin i dagens svenska trafikmiljö med textande, surfande och telefonerande fordonsförare och cyklister, där framförandet av fordonet överlämnats till just – reptilhjärnan.

Vägarbetare har en särställning bland alla som behöver synas. Säkerheten hänger på att de reflexmässigt uppfattas av trafikanter som passerar helt nära. Ge dem därför tillbaka varselfärgen för vägarbetare framför andra – orange.

Mer om säkert asfaltarbete på väg finns i följande folder:

Certifiering av föryngringsoljor för allmänt bruk måste komma igång med det snaraste. Ämnen som inte redovisas med säkerhetsdatablad eller inte är allmänt tillgängliga bör inte godtas. Arbetet måste ske i samverkan inom branschen och med finansiering från väghållarsidan. Ägarna av asfalten och de som initierar borttagningen har ansvar för att kretsloppet fullföljs med bästa möjliga teknik och att den finansieras.

Sänd en hälsning med hemsidans kontaktuppgifter, avvakta inbjudan, logga in och läs mer.

Det låter som alkemi men certifierad föryngringsolja gör faktiskt guld av asfaltgranulat. Dessutom är det enda sättet att göra ny asfalt av 100 % returasfalt.

Sänd en hälsning med hemsidans kontaktuppgifter, avvakta inbjudan, logga in och läs mer.

Hört på restaurant: – Vaktmästar’n! Den här kycklingen ser inte bra ut! – Det är värre än så, herr’n, den är död. På samma sätt är det med returasfalt, den ser inte bra ut och den är död. Men den går att återuppliva. Hjärtstartaren heter föryngringsmedel.

Sänd en hälsning med hemsidans kontaktuppgifter, avvakta inbjudan, logga in och läs mer.

Ett teknikskifte är på gång när det gäller att mäta bitumens viskositet med en nygammal metod. Rotationsviskosimetern, RVB, som har funnits sedan 1930-talet har fått en renässans genom förbättrad precision, datoriserad styrning och datainsamling och programmerad körning.

Sänd en hälsning med hemsidans kontaktuppgifter, avvakta inbjudan, logga in och läs mer.

MFB, Mjuka Flexibla Beläggningar, är samlingsnamnet för alla gamla och nya beläggningstyper för lågtrafikerade vägar långt från varmblandningsverken.

Sänd en hälsning med hemsidans kontaktuppgifter, avvakta inbjudan, logga in och läs mer.

1975 inleddes en ny era – Kalltekniken – som var tänkt att revolutionera beläggningstekniken. Under 15 år satsades stort och helhjärtat från både branschen och vägmyndigheterna. I början av 1990-talet tog det slut. Varför?

Sänd en hälsning med hemsidans kontaktuppgifter, avvakta inbjudan, logga in och läs mer.