Bland obehövliga industriavfall i vägbyggandet finns ”lignin”, en ospecificerad processrest från pappersindustrin i olika former, ibland som pulver och ibland uppblandat med andra rester som så kallad svartlut. Lignin används bland annat som bränsle i den oerhört energikrävande framställningen av papper och där gör det god nytta. Avfallet är inte en kvalitetssäkrad produkt till skillnad från asfaltens noggrant framställda komponenter. Lignin är ett fast ämne utan smältpunkt och skulle teoretiskt kunna ersätta vanlig mineralfiller, som emellertid finns i övermått i Sverige. Eftersom pulvret saknar viskösa egenskaper och inte löser sig i eller förenar sig kemiskt med bitumen ersätter det inte bitumen i något avseende. Lignin i pulverform är lätt, 1,3 g/cm3 (samma som lösningsmedlet metylenklorid), och kan följa med vid extraktion och därför felaktigt uppfattas som upplöst i bitumen. Påståendet att lignin kan ersätta bitumen är alltså fullständigt gripet ur luften. Av någon anledning tiger bitumenindustrin om detta och därmed lever missuppfattningen vidare, pådrivet av avfallets ägare, av konsulter och forskare med begränsad kompetens i den här frågan och av verksamheter som har sina skäl att framstå som klimatengagerade. Exempel: https://www.kth.se/om/nyheter/centrala-nyheter/starkare-miljovanlig-asfalt-av-skogsavfall-1.1354963 Det är genant för branschen men är dessvärre inte unikt som exempel på dumpning av avfall i asfalt (läs: gamla bildäck) och sannolikt inte det sista. Avsluta omedelbart detta slöseri med tid och resurser, som vilseleder personer utanför asfaltbranschen och skadar seriös asfaltforskning!