Bland obehövliga industriavfall i vägbyggandet finns ”lignin”, en ospecificerad processrest från pappersindustrin i olika former, ibland som pulver och ibland uppblandat med andra rester som så kallad svartlut. Avfallet är inte en enhetlig och kvalitetssäkrad produkt utan kommer som det faller sig från pappersmassaprocessen. Lignin kan i bästa fall betraktas som asfaltfiller, som finns i övermått i Sverige. Ämnet löser sig inte i bitumen och ersätter inte bitumen i något avseende. Eftersom lignin i pulverform är lätt, 1,3 g/cm3 (samma som lösningsmedlet metylenklorid), kan ämnet följa med vid extraktion och felaktigt antas vara upplöst i bitumen. Av någon anledning tiger bitumenindustrin om detta och därmed lever missuppfattningen vidare, pådrivet av avfallets ägare och konsulter och forskare med tveksam kompetens i den här frågan och företag som har sina skäl att torgföra sitt klimatengagemang. Det är genant för branschen men är dessvärre inte unikt som exempel på dumpning av avfall i asfalt (läs: gamla bildäck) och sannolikt inte det sista. Avsluta omedelbart detta slöseri med tid och resurser, som skadar seriös asfaltforskning och är till absolut ingen nytta!