Bland obehövliga restprodukter i vägbyggandet finns ”lignin”, en brett definierad processrest från pappersindustrin som finns i olika former, ibland som pulver och ibland uppblandat med andra rester som så kallad svartlut. Lignin kan i bästa fall betraktas som asfaltfiller, något som finns i övermått i Sverige. Ämnet löser sig inte i bitumen och ersätter inte bitumen i något avseende. Eftersom lignin i pulverform är lätt, 1,3 g/cm3 (samma som lösningsmedlet metylenklorid), kan ämnet följa med vid extraktion och felaktigt antas vara upplöst i bitumen. Av någon anledning tiger bitumenindustrin om detta och därmed lever missuppfattningen vidare, pådrivet av restprodukternas ägare och konsulter och forskare med tveksam kompetens i den här frågan och företag som vill ge intryck av miljöengagemang. Det är genant för branschen men dessvärre inte det enda exemplet i historien på dumpning av rester i asfalt (läs: gamla bildäck) och sannolikt inte det sista. Avsluta omedelbart detta slöseri med tid och resurser, som skadar seriös asfaltforskning och är till absolut ingen nytta!